då var det dags...
... att välja sin egna väg.
att själv pröva sina vingar ute i världen.
det gör ont.
det kommer det göra ett tag.
vingarna har inte används på ett bra tag.
det har inte behövts.
känner smärtan redan nu fast jag ännu inte lyft från marken.
är fortfarande för skadad.
men jag vet att livet fortsätter någonstans bakom dimman.
trodde bara aldrig att det skulle bli såhär.
är chockad hur snabbt ens liv kan förändras.
på bara några ögonblick kan man gå från att känna något så starkt som kärlek till att känna smärta.
herregud.
när ska chocken lägga sig?
det kommer förmodligen ta ett bra tag.
men nu är jag fri.
fri som en fågel.
Kommentarer
Postat av: frida
jag ska stötta dig så mkt du behöver. När du flyger igen, ska jag flyga med. <33
Postat av: Frida
Fina du, orden blir så tomma när man skriver dem såhär, som en kommentar till ett otroligt fint inlägg, det blir liksom inte på riktigt, men du ska veta att du har all min kärlek kvinna, och om du någonsinn behöver något jag kan bistå med, don't hesitate to ask. <3
Postat av: Ingriiiiiid
Uppdatera meeeeera!!!:D:D:D:D:D:D<3<3<3<3<3<3<3
Trackback
