olwsia

Hon gick med snabba steg för att hålla värmen och tänkte dystert på vad som väntade henne hemma. Liv och rörelse i fulla drag. Inte en lugn stund skulle hon få. Hon suckade och glömde för ett ögonblick bort sin olycka när musiken i hennes öron byttes till en låt hon gillade. Hon kände sig lugn och log lite inombords. Plötsligt såg hon en skugga bakom sig, som om någon gick bakom henne. Hon stelnade till men fortsatte gå och stängde diskret av musiken. Ljuden av fotsteg hördes tydligt. Hon hade inte inbillat sig. Nu vad hon rädd på riktigt. Varför gick den här personen så nära inpå henne? Hon bestämde sig för att vända sig om men hann aldrig se vem det var innan hon kände hur någon hoppade på henne och hon föll till marken med en duns. Smärtan spred sig i höften och benet. Hon kände hur någon låg ovanpå henne och höll fast henne. Hon såg inte ansiktet på grund av mörkret och hon kände paniken komma som ett skott. Herregud, hann hon tänka och hon försökte få fram ett ljud men hennes läppar förblev  ljudlösa. Hon gjorde motstånd o kved men mannen ovanpå henne blev allt hårdhäntare.

-               Nu håller du tyst, väste han

Plötsligt började hjärnan fungera som vanligt och hon drog ett djupt andetag och skrek allt vad hon hade. Mannen slog till henne hårt och hon kände hur hon svimmade av. Hon vaknade upp några sekunder senare. Eller var det minuter? Hon hade ingen aning om hur lång tid hon vart borta. Hon märkte hur han försökte knäppa upp hennes byxor. Nu var hon räddare än hon någonsin varit förut. Han tog fram en kniv och lade den mot hennes hals.

-               Gör inget motstånd och jag kommer inte skada dig, grymtade han igen, andfådd av ansträngningen att hålla fast henne.

Hennes ben hade domnat bort nu och hon visste att hon inte kunde förhindra det. Hon grät men gjorde fortfarande motstånd.
Plötsligt hördes röster och mannen ovanpå henne stelnade till och stannade upp. Och lika snabbt som han överfallit henne var han försvunnen. Hon andades snabbt och kände hjärtat slå ännu snabbare. Vad var det som hade hänt? Herregud, herregud upprepade hon för sig själv. Hon var i chocktillstånd. Hon reste sig långsamt. Rösterna hade avtagit nu och hon kände sig för ett ögonblick rädd att mannen skulle komma efter henne igen. Hon försökte ställa sig upp men benen bar henne inte. Hon kände på sitt ansikte och märkte att det blödde. Tårarna rann nerför hennes ansikte. Hon kunde inte tro att hon haft sådan tur att han inte fullbordat våldtäkten. Fast vadå tur? Tänkte hon och tänkte på vad hon nyss hade varit med om. Hon kände sig äcklig. Försökte på nytt resa sig. Ingen skulle få veta. Ingen behövde veta, tänkte hon medan hon torkade tårarna. Det skulle bara bli så mycket onödigt ståhej. Hon drog ett djupt andetag och försökte ta några stadiga steg. Det gick inte så bra och hon lutade sig mot ett träd. Några sekunder senare kände hon sig klarare i huvudet och stadigare i benen och började långsamt gå hemåt. Hon var rädd att föräldrarna skulle märka att det hänt något. Fast vadå, dom var ju alltid så upptagna med syskonen att dom inte  längre lade märke till henne. Tårarna rann ner för kinderna utan att hon torkade bort dom...

fortsättning följer...