olwsia

de var en gång en flicka, en flicka med drömmar som alla andra. allt hon brydde sig om i världen var att rå om sina nära och kära och utåt sett var hon en glad och social flicka som alla pratade med. hon älskade sina vänner och älskade den underbara tanken på att hon var viktig för dom på samma sätt som dom var viktiga för henne. men på insidan var hon som ett garnystan med massor av knutar.
på senare tid hade hon kännt en klump börja växa i bröstet. hur hon än försökte så försvann den inte och hon visste inte riktigt vad det berodde på. varje dag när hon kom hem blundade hon medan hon satte nyckeln i låset. hon hoppades med hela sitt hjärta att det omöjliga skulle ske och att hon skulle öppna dörren och se honom står där. det hände aldrig och dagarna gick, lika tomma och kalla som papperskorgen ute på gården. inte nog med de så hade hon börjat drabbas av minnesförlust. både viktiga,värdefulla minnen var som bortblåsta och lika så närliggande kunskap. detta plågade henne djupt men så fort hon kom till skolan glömde hon dom ensamma och negativa tankara och detta höll i sig hela dagen.. ända fram till kvällen då hon kom hem igen..

men en dag ringde en varningsklocka i hennes huvud och hon förstod att om hon fortsatte på det här sättet så skulle det inte sluta bra. så hon bestämde sig för att ta tag i sitt liv och forma det så som hon ville ha det och inte att livet formade henne. nu är hon en bit påväg,men ibland smyger sig tankarna fram ändå..


fortsättning följer...